Självbedrägeri

Tänk att det är så lätt att fastna i mönster, som snarare bibehåller gamla "sanningar" om sig själv. Ta t ex det här med offerrollen... Hur kommer det sig att man tillåter det att ske i ens liv - om och om igen? Offerrollen innebär för den som lever i den att omgivningen får påverka ens vardag, humör, liv och lycka till det negativa. Men kan det vara så att just den rollen också innebär en "vinst" och upprätthåller en "roll" - en "mening" i livet? Om man åtminstone är offer - så är det tillåtet att bli ledsen, känna sig utsatt och kränkt när andra har ett tveksamt beteende. I sak kan omgivningens beteende vara tveksamt och väldigt fånigt - eller rent av kränkande - men frågan är hur mottagaren reagerar?

En väldigt generös och självständig mentor påtalade för mig att jag faktiskt kan välja i MITT förhållningssätt till en kränkande individ. Jag trodde att jag var klar med den här typen av personer sedan länge - men nix. Ett varv till behövdes, tydligen, för att förstå att jag inte kan påverka någon annans beteende - men jag kan definitivt förändra min egen syn på personen och min egen roll i leken. Jag började leka med tanken på hur jag skulle kunna byta perspektiv på personer, som utgår från att de kan styra och ställa och vara kränkande. De facto har jag - genom att bli ledsen och tagit på mig skuld - låtit dem göra vad de är bäst på.

Så tänk om jag skulle se dem som ett "naturfenomen" - som ett mikroskoppreparat, jag kan betrakta genom ett förstoringsglas med samma objektivitet? Eller tänk om jag skulle prova att se dem som en "sjukhusclown"? Ni vet med röd-vitrandiga byxor och röd näsa, blåsande såpbubblor?

Tänk om jag - helt enkelt - väljer att gå ifrån situationen istället för att dumt och korkat försöka upprätthålla en dialog och/eller kontakt överhuvudtaget? Vad skulle hända då?

Vi har alla olika livsmönster och livsläxor, som präglar vårt eget beteende och uppfattning om oss själva. En del anser att allt som händer dem är andras fel. Andra bär skuld och letar regelmässigt efter vad de kunde gjort annorlunda. BÅDA sätten är en livslögn. Kanske behöver man både titta på sina egna fel, brister och självbedrägerier och sakligt granska andras livslögner och låta andra lösa dem på egen hand. För visst är det också en form av självbedrägeri att tillåta sig bli ett offer. Vi kan påverka vår attityd och vårt förhållningssätt. Det är spännande mänskligt att se att även de mörkaste sidor bor i oss alla och eftersom vi inte gärna vill se dem - så skapar vi förklaringsmodeller för att slippa ta i dem. (Det är fel på andra, jag har ingen skuld - eller jag har all skuld...)