Ett halvår har gått sedan jag gick i väggen. Försäkringskassan tycker att nu får det vara nog med återhämtning - så sedan en vecka har jag varit och arbetstränat på ett nytt jobb. En vårdcentral. Huvudvärken är tillbaka, sömnen är urflippad igen och jag upplever samma otäcka overklighetskänsla - att jag kanske utsätter patienter för risk eftersom jag inte FÖRSTÅR ens läkartidningens artiklar... Samma overklighetskänsla upplevde jag sista halvåret innan jag dunsade i väggen. Jag vet inte hur många morgonmöten jag stängde av hörseln för att jag inte kunde följa med i de medicinska diskussionerna.
Så vad händer nu? Min hjärna har helt stängt av min logiska del. Empati, samtal fungerar - men läkaryrket innebär trots allt en del vetenskaplighet, vårdprogram, behandlingsrutiner och annat - som på ett eller annat sätt MÅSTE IN i skallen och plockas fram vid behov.
Vinsterna är att jag SER problemet nu. Jag ser att jag får ångest av att jag kanske gör fel för att hjärnan inte fungerar... Att sömnen är utflippad, som tecken på att det är för tidigt att börja prestera. Jag studsade in på VC i måndags med glatt humör, lust och vilja och inser att jag inte orkade med två timmar att bara vara med... Att läsa vårdprogram var helt meningslöst och jag gick hem och grät...
Så vad händer nu? Jag kommer bli bra - det vet jag... Men det tar säkert ett år till. Så länge har FK inte tänkt att hjälpa mig. Dessutom sa jag upp mig - för jag vill absolut inte tillbaka till universitetet där jag blev sjuk.
Kanske kan jag jobba några timmar i veckan med sådant jag kan med autopilot? Jag vet inte hur det skulle kunna se ut... Eller ska jag börja på en handelsträdgård som FK tyckte? Inte för att jag kan så värst mycket om blommor. Kan mer om barn - än om växter.
Det är ju inte den gamla kunskapen som är borta - utan möjligheten att ta in ny kunskap - nya fakta.
Parallellt med de här funderingarna lever jag medvetet närvarande. Konstigt nog känner jag mig allt mindre orolig. Ekonomin kommer bokstavligen gå åt pipan och eftersom jag lever själv... Så får jag väl flytta, sälja lägenheten och gå på soc om jag blir utförsäkrad? Hahaha - så det kan gå!
Spännande vad jag lär mig om mig själv i den här situationen...
Hej vännen!
SvaraRaderaJa, vet inte vad jag ska säga ang fk. Mer än att det måste finnas mer tid till dig. Jag hoppas att just tid är det du får, tid till att läka.
kram
Ja, inte vet jag heller - men jag ser för pigg ut och är för positiv! Gissar jag... Äh - jag får göra något annat och "vi läkare har det för bra - så det är nog skönt att Fk får drämma till lite".
SvaraRaderaAllvarligt - tror bara de vill ha snygga siffror - hon gör nog så gott hon kan - hon med.
Min hjärna kommer hitta sin tid. Helt säkert!
Kram och tack för omtanken!
Hm.. har du fått någon aktiv rehabilitering innan denna arbetsträning? Någon psykologisk behandling, färdighetsträning, en samtalskontakt, nåt?
SvaraRaderaJag tänker att ett nytt jobb är påfrestande för vem som helst. För oss som överpresterat tidigare är det en dubbel utmaning. Informationsintaget på en ny arbetsplats är enormt, även om tjänsten är densamma. Därför tror jag att det är en god tanke att syssla med uppgifter vi kan som första träning. Det är ett av flera sätt att sanera stimuli. Att få hjälp med sin oro är ett annat..
Hej Sofia,
SvaraRaderaJag har gått hos en superbra coach sedan innan väggen tornade upp sig. Har haft mindfulnessträning och mediterar som "ankare" i nuet. I övrigt är det väl vila, sömn, sitta o titta på svalorna och träden som hjälpt mig mest.
Min läkare tycker det är för tidigt - men hjälper det när FK bestämmer? Det blir nog arbetsförmedlingen för mig. Känns nästan bättre att jobba i en blomsteraffär - eller "Vad som helst" eftersom jag inte vill utsätta mig för stressen att "kanske" göra fel pga obefintlig logik.
Det fixar sig... Tack för omtanken!
Kram
Kristina
Ok. Skönt att höra att du fått hjälp. Om blomsteraffärens känns rätt så är det väl jättebra. :)
SvaraRaderaJag blir upprörd ändå av det du berättar för att jag tycker att det är.. oansvarigt av de ansvariga.. att sätta dig i en situation som driver dig att gå hem och gråta för att du inte uppnår de prestationskrav som ställs på dig. Så ska det inte gå till tycker jag.
Hm... Jag tror att delvis är det jag som "hoppas" att jag ska klara det som vanligt - men inte gör det och att det helt enkelt är för kort tid jag fått på mig för att få med mig hjärnan.
SvaraRaderaJag ska överklaga till FK. Lovar. Behöver mer tid för att hjärnan ska vänja sig.
Tack Sofia - men var inte upprörd. Det hjälper inte. Kram
Hej,
SvaraRaderaKänner igen det du berättar... Ta hand om dig!
Vänlig hälsning/A
Tack rara A för din omtanke!
SvaraRaderaKristina