Änglar sända för att visa möjligheter

I natt fick jag en sådan skön insikt... Vissa människor är verkligen änglar sända i min väg för att utmana mitt sätt att tänka om mig själv och mina tankar om hur saker ÄR.

Vi har alla föreställningar om vad som är möjligt och vad som är omöjligt. Hela tiden jag levt själv, har jag tänkt att jag inte kan/klarar bo i ett hus själv. Det är för mycket att sköta om... Vad har jag för bevis för att jag inte skulle klara av det?
Tidigare jobbade jag definitivt för mycket - så då var det definitivt en sanning. Men nu då?

En "ängel" jag mötte i somras viskade i mitt öra att jag inte bor där jag borde bo... Att jag behöver naturen.

Nu har jag bättre balans mellan jobb och ledig tid. Jag prioriterar mig själv och min hälsa. En del för att bibehålla min hälsa är att få tillgång till naturen. Jag behöver gräva - bli lortig. Jobba fysiskt, se saker växa. Jag behöver det för att må bra. Jag behöver skotta snö och bli svettig. Jag behöver se årstiderna skifta, få stirra på ett frostnypet löv och få vara ett med naturen - livet.
Så - det är klart att jag ska bo i hus!

Det kom ut ett hus på marknaden för ett par månader sedan. Det är fortfarande inte sålt - så nyss var jag och tittade på det. Det saknas ca 100 000 till lagfart och pantbrev - pengar jag inte har... Så - vad lär jag mig här? JO - att ha tillit, låta saker ske som det är meningen. Att inte försöka så mycket.

Jag har släppt resultatet. Det är ett hus jag vill ha. Men jag kan inte ändra universum för att få det. Reglerna är emot mig just nu. Jag ska gå ner i lön ordentligt. Men om det är meningen - så kommer det att lösa sig på allra bästa sätt för alla inblandade. Det tar lite tid bara.

Det andra spännande är möten med människor - som tycks återkomma i olika skeden. En del människor gör avtryck i våra själar och blir kvar. Andra lär oss något för stunden.

En del utmanar oss med sitt ego. De är noga med att tala om hur långt de kommit och hur fantastiskt framgångsrika de är... Behöver det sägas om det är riktig framgång? Eller egon som väcks av avund på andras framgång?

Att verkligen vara fri från sitt ego innebär att kunna glädjas över andras framgång, unna människor rikedom (inte nödvändigtvis ekonomiskt) och lycka... Precis så som vi önskar oss för oss själva. Kända människor blir inte automatiskt "dåliga" människor för att de råkar nå världslig framgång - utan det är hjärtats varande hos oss som betraktar - som snarare är på spel.

Vissa människor verkar återkomma i livets cirklar. Det får mig att fundera... Vad ska vi lära oss av varandra? Vad är det vi undviker? Vad utmanar universums trådar oss med genom att presentera oss för varandra, få våra själar att mötas - men våra förutfattade tankar om livets möjligheter gör att vi avstår att titta vidare för att det är för svårt, krångligt och "omöjligt".

Handlar det om tillit till livets flöde? Att det blir som det är tänkt? Jag vet inte...
Intuitionen signalerar starkt att det är oavslutat - det som ännu inte är påbörjat - men återkommer med full styrka - om och om igen.