Om mig

Mamma till två barn. Dessutom två bonusbarn i den moderna familjen - tillsammans med min livs kärlek. Ler och är entusiastisk nästan jämt. Positiv, nöjd och accepterar livet som det är och fokuserar på det jag vill se mer utav i livet. Mitt mål är att växa till min största potential - att bli en så bra och autentisk människa jag kan bli.

onsdagen den 15:e september 2010

Rena relationer


Min vägledande vän i min personliga och andliga utveckling har länge pratat om "rena relationer". Jag har på ett logiskt och tankemässigt plan förstått vad det handlar om - men kanske inte helt haft en INSIKT i vad det innebär förr än nu.

För mig har det kommit att handla om att båda i relationen tar med sig sin integritet, självkänsla och självklarhet in, behåller den och värderar sig själv i relationen. Att arbeta med sig själv, se till att ha så mycket kärlek att det finns ett överskott att dela med någon annan.

Om man inte har självkänsla och kärlek till sig själv blir allt givande till sin partner en transaktionshandling. D v s man gör något och FÖRVÄNTAR SIG NÅGOT I GENGÄLD. Det blir en inbyggd skuldsituation för den som får ta emot. I undertexten till gåvan står... "eftersom du har fått det här av mig - så förväntar jag mig att du ska ge mig något jag behöver i gengäld". Ofta är detta "något" bekräftan...

För min del har jag länge i livet varit givare i den här transaktionen. När min självkänsla växt och jag nu är helt intakt - oavsett vad som händer mig i livet - har jag hamnat i mottagarens roll. Det förväntas av mig att jag ska ge bekräftan. Men det är inget jag vill eller KAN ge. Ingen kan ge någon annan självkänsla eller självförtroende. Det är ett uppbyggande man måste göra helt på egen hand.

Jag har massor av kärlek i överskott och vet att jag kan låta människor runt mig få "vara som de är" och "vara DÄR de är". Det är HELT OK med mig. Jag kan inte påverka dem eller situationen.

Det enda jag kan påverka är mina reaktioner, min del i relationer, min uppfattning om det som sker och andra, min livssituation och om jag tycker att det är värt det för min egen skull. Eftersom jag utgår från min självkänsla och mitt eget värde i dag - vet jag att jag kan hantera i stort sett vilken livssituation jag än kommer ställas inför.

I såväl kärleksrelationer och vänskapsrelationer ingår att båda måste göra sig själv attraktiv för den andra. Med det menar jag att ta ansvar för sig själv, se till att ta ansvar för sin kropp, sin egen utveckling, sina reaktioner. Att reflektera över sig själv och sitt eget agerande och tänkande. Att tillåta själarna sin frihet, ge utrymme för växande och fira när segern uppnåtts.

Att skugga varandra med transaktioner eller sökande av bekräftan är inte kärlek. Det är ett beroende. Beroenderelationer är inte rena - även om de kan vara otroligt starka och fasthållande.

Själv har jag gjort ett val för länge sedan... Att stå stabil i min självkänsla, finna en fri själ att dela överskottskärleken med - med honom och resten av världen.
Går det inte att vara två fria "själar" (dvs utan bekräftansberoendet) så kan jag sprida kärlek och medkänsla i ett större perspektiv - utan en relation mellan kvinna och man.

Kvaliteten på relationen är viktigare än den enskilda personen.

Deepak Chopra förklarar detta på ett genialt sätt! HÄR

2 kommentarer:

  1. Att inte alltid få som du vill,är att skaffa dig möjligheter att få din vilja uppfylld. Finns kravlös kärlek?

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym...

    Som jag har klurat på din kommentar. Jag tror att hela vitsen med en relation är väl att inte få som man vill och utvecklas just därför? Att lära sig mer om sig själv?

    Kravlös kärlek... Hm. Allt handlar om föreställningar och bedömningar.

    Kärlek för mig är NÄRVARO. Att vara. Att dela en spalt av närvaro tillsammans. Vad vet jag - det kanske oxå är ett "KRAV" i andras ögon - men för mig är sådan närvaro rätt kravlös. För då behöver man inte förställa sig, passa in eller prestera. Allt är OK - precis som det är.

    Det är inte lätt - det vet jag...

    K

    SvaraRadera